torsdag, april 28

Thilda

Idag fick mina föräldrars hund Thilda vandra vidare. Fina Thilda, det känns som igår vi var och hämtade dig. Du såg ut som en liten varg då, den sötaste valpen jag någonsin sett! Med en rosa len mage och en svanstipp som var svart. Egen vilja hade du från dag ett, det var du som bestämde (lät vi dig tro för det mesta iallafall...). Jag tror nog aldrig riktigt att du förstod att du faktiskt var en hund, du var en av oss. När jag skulle plugga satt du i mitt knä, det var inte de lättaste att fokusera med en tung Thilda i knäet men jag lärde mig och fick högsta betyg på dom tentorna. På sommaren när jag solade tog du min solstol så fort jag reste mig upp, såklart att du skulle sitta i den :) Glömmer aldrig när du somnade i mitt knä som valp, det hände bara en gång för du var ju så full av bus. Jag satt så stilla jag bara kunde för att du inte skulle vakna, det var så mysigt. Tänker alltid på det nuförtiden när jag tillslut får Noelle att somna i min famn och får sitta blickstilla precis som den gången för att hon inte ska vakna. De gånger jag började springa med dig när vi var ute och gick sprang du som en tok bredvid tills energin tog slut. Men en gång bestämde du dig för att lägga dig ner och vila när vi var ute på långpromenad. Om och om igen bara la du dig ner bestämt på trottoaren. Jag trodde aldrig jag skulle få hem dig igen. Så envis du var. Samtidigt var du en liten fegis ibland, en gång fick du ett löv mellan tassarna och tjöt som en bebis! Och när pappa klippte gräset flydde du fältet direkt och stod och kikade ut på oss genom köksfönstret. Tänk att du kom till oss samtidigt som jag träffade Maken, det måste vara något speciellt med det. Du fattade tycke för honom lika snabbt som jag och älskade att sitta i hans knä och stirra in i hans bruna ögon. Tryckte ditt huvud mot hans och la tassarna på hans axlar. Kanske det var en grej mellan er två brunögda...


Glömmer dig aldrig och minnet av dig lever för alltid kvar i mitt hjärta. Där du är nu har du det mycket bättre. Jag tror det finns mängder av snö där, grisöron, pipleksaker och mycket gos, allt som du älskade.

3 kommentarer:

  1. Vad fint du skrivit.

    Vet precis hur det känns att förlora sin käraste familjemedlem.. usch man får klumpen varje gång man tänker på det, samtidigt som det finns SÅ många fina minnen!

    SvaraRadera
  2. Nä, lilla Thilda, vad tråkigt att de var tvugna att ta bort henne! Har såå söta valpbilder på henne. Kommer så väl i håg. Vi hade varit ute på exkursionen och åkte sen hem till dig och myste med henne :) Förstår att de känns tungt! Kram

    SvaraRadera
  3. Erica: Tack, ja det är verkligen hemskt, de är så oskyldiga och maktlösa ens husdjur. Men som sagt man får glädjas åt alla fina minnen.

    Cecilia: Åh ja jag kommer också ihåg den dagen så väl, det var lite sommarlovskänsla nästan över den dagen. Du tog så fina bilder. Kram!

    SvaraRadera

En kommentar gör mig glad, så skriv en rad! Hälsningar Johanna