Jag är så arg att jag nästan kokar just nu,
kan inte riktigt beskriva det.
Mer en känsla än en direkt händelse.
Men några droppar gjorde ändå att bägaren (nästan) rann över.
Okej jag skriver i gåtor... Men det har med jobbet att göra. Att inte riktigt bli tagen på allvar och hela det dilemmat. Att jag är så trött på att göra andras ärenden hela tiden, att jag är så jäkla irriterad på den här akademiska miljön jag vistas i just nu.
Jag är glad att jag har ett jobb, men nu snart måste det hända något nytt. Små saker som att få ett EGET kontor eller ett EGET skåp för den delen. Att någon visar mig runt lokalerna, presenterar mig, ger mig koden till skrivaren. Jag vill ha arbetskamrater att gå på After Work med, jag vill bli bjuden på julfesten, jag vill också längta till semester och leta i kalendern efter röda dagar, jag vill så mycket....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag förstår dig! Vad jag inte förstår är varför projektanställda ska ha lägre status nu när det dessutom är en mycket vanlig anställningsform. Jag är också trött på att alla ska behöva vara så himla "glad att jag har ett jobb" hela tiden. Ska man vara tacksam att jobba jättehårt utan uppskattning, långt under sin kapacitet, för en skitlön, när man har utbildat sig i flera år. Vi förtjänar bättre alla vi unga som försöker få respekt och få in en fot i sitt yrke... Du har all rätt att bli irriterad, nu blev jag också det ;)
SvaraRaderaSå skönt att höra någon som förstår. Det är så frustrerande ibland när ingen riktigt inser vilken press det är att jobba såhär. Det känns ibland som att de som har fast tjänst får klaga på allt möjligt som har med deras "jobbiga" jobb att göra men den som inte har det ska vara tacksam och svälja allt. Är fortfarande riktigt irriterad jag med, men det ger iallafall bra med inspiration till att söka andra jobb, där man förhoppningsvis får den respekt man förtjänar.
SvaraRaderaJag förstår dig också. Jag håller tummarna för att du får ett "riktigt" fast jobb snart så att det blir legitimt att gnälla ;). Kram!
SvaraRaderaJa det längtar jag efter, snart så... 2008 kommer det, jag har det på känn. Kram! Pst vad är det jag ser...är du igång med bloggandet igen?
SvaraRadera