...men jag tar några djupa andetag och fokuserar.
Musik är bra, en timme Winnerbäck och sedan en ännu längre stund Jenny Owen Youngs.
Hettan om kinderna som föddes ur ilska blir till en värmande känsla, av att man är rätt stark ändå.
Mer musik...
Jag förstod mig aldrig på den där Umbrella låten, den var fruktansvärd om jag ska vara helt ärlig. MEN Mont Mardié gjorde den vacker, det trodde jag aldrig. När jag hör den får jag gåshud, det är också helt ärligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
En kommentar gör mig glad, så skriv en rad! Hälsningar Johanna