onsdag, juni 20

Lunch med eftertanke

Hade en härlig lunch i solen på en parkbänk. Läste ut de sista sidorna i Jonas Gardells bok Jenny, har tänkt läsa den ett tag nu med det har inte blivit av. Nu är jag glad att jag har gjort det. Den gjorde ont att läsa och jag har haft svårt för att hålla tårarna tillbaka, barndomen kan verkligen vara grym. Man är så utsatt då, så mycket kan gå så fel. Jag tänkte att jag har haft tur, jag har aldrig blivit mobbad eller råkat illa ut på något sätt. Fast vi har väl alla känt oss otroligt ensamma då och då. Som att man inte hörde hemma någonstans, som att man bara stod i ett hörn och såg på medan livet susade förbi. Eller det kanske bara var jag…

2 kommentarer:

  1. trust me, det var INTE bara du.
    mådde SÅ dåligt under gymnsiets sista två år, hade overkligehtekänslor och ångest varje dag: jag hade inget kallade "kompisar" å vad jag ångrar nu att jag inte bara bröt med dem, och hittade männsikor JAG ville umgås med, men då var jag för rädd och svag.¨
    idag mår jag dock bra frö det mesat, har hittat min plats i livet och jag kan inte alls förstå "åldernojan" många va mina jämngamla pratar om. för mig har livet bara blivit bättre och mer intressant med åldern, jag mår bättre än när jag var 18-19-20, jag vet vem jag är och vad jag står för, jag låter inte någon trycka ned mig. Vad var egentligen så fabulous med att vara en vilsen o identitetssökande tonåring? beats me!

    KRAM och trevlig midsommar, fina tjej!
    /Elin

    SvaraRadera
  2. Känner verkligen igen mig i det du skriver, ångrar också att jag inte bröt med vissa tidigare. Och åldernoja vad är det, livet är ju helt underbart just nu :o) När man mår bra med sig själv och är omgiven av riktiga vänner då har man som roligast. Kram tillbaka och ha en riktigt härlig midsommar!

    SvaraRadera

En kommentar gör mig glad, så skriv en rad! Hälsningar Johanna