onsdag, juni 22

Love, love, love

Jag hade förberett mig på en tuff match när det gäller att hålla liv i kärleken och passionen inför ankomsten av vår lilla stjärna. Såg framför mig sömnlösa nätter, en kropp urlakad på energi och det värsta av allt, att vi kanske skulle börja glida isär. Till min förvåning så kom vi ännu närmare varandra och ett tag i början så kändes det som det var vi två mot (eller med, i samlad trupp eller hur man ska uttrycka det...) vår nya familjemedlem. Det var svårt att helt plötsligt vara förälder, det tyckte vi båda två men på något sätt blev vi varandras livbojjar där på det mörka skrämmande havet. Nej jag kan inte hålla med om att man är i en rosa bebisbubbla i början, snarare en brun och rätt jobbig bubbla (som Carina Berg så träffande beskrev det...). Men vi hade tur som fick våra kvällar tillsammans, då laddade vi våra batterier på både kärlek och energi. Vår lilla tjej började tidigt få rätt bra sovrutiner och när hon var 3 månader fick hon flytta in till sitt egna rum. På kvällarna är det som vårt andra liv börjar, tro mig vi är medvetna om att vi är föräldrar 24 timmar om dygnet men vi slappnar av och ägnar oss åt varandra på ett annat sätt när hon sover. Nu vet jag att det väntar många långa och förmodligen krokiga vägar på vår resa, både som föräldrar och som gifta. Men jag tror vi kommer fixa det, så länge vi berättar hur vi mår och ser till att lågan aldrig slocknar. Se till att vi aldrig glömmer bort varandra...  


Något jag definitivt aldrig kommer glömma är när barnmorskan på en av föräldraträffarna tog upp hur viktigt det var att komma igång med sexlivet efter förlossningen, att man kunde använda barnolja eller varför inte någon annan olja man har hemma som hjälp. Den kliniska beskrivningen av två nyblivna föräldrars sexliv tog sin början... Mer hörde jag inte (men jag tror inte historien innehöll några sexiga underkläder eller skön musik) för vid det tillfället började jag sjunka ner i stolen och slå lock för mina öron, helst hade jag försvunnit under bordet och vidare ner under linoleumgolvet för att slippa se nervösa föräldrar, blivande pappor, flacka med blickarna. Som tur var så löste det där sig ganska smidigt. Att amma däremot var mycket, mycket, mycket, mycket, mycket svårare, men det är ett helt annat inlägg ;)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

En kommentar gör mig glad, så skriv en rad! Hälsningar Johanna