Jag blir så rädd

Igår när jag hörde om det fruktansvärda som hade hänt på Virginia Tech så började jag som så många andra fundera på hur en människa kan göra så mot sina medmänniskor. Frågade M om han trodde att alla människor innerst inne bär på en sådan ond sida som kan spåra ur och leda till så mycket fördärv. Han hade inget svar. Det har inte jag heller. Ska man inte kunna lita på männskor längre? Ska man alltid vara beredd på att människan brevid en i bussen får en idé om att jag är ett monster och mördar mig för att "rösterna sa åt mig att göra det...".

På ett sätt kan jag känna att det ska vara så synd om oss hela tiden, vi vill sätta våra problem i fokus. Berätta om vår smärta, om hur jobbigt det är att stiga upp på morgonen, hur synd det är om oss. Var det så han ville göra, visa sin sorg och ta med sig 30 + med sig in i döden. För att uppmärksamma oss, för att få upp våra ögon, för att bli ihågkommen? Vill vi alla bli martyrer?